Vad händer nu då?

I skrivande stund har jag börjat jobbet om lärare igen och lämnat den estetiska processen?

Vad händer nu då?

folkvimmel

Har nu en mängd foton från promenaden till Centralen. Tyvärr har jag inte så många foton som jag vill ha och inte just de som jag ville ta. Anledningen var att jag började bli lite för närgången med kameran tror jag, folk började tycka att det var obehagligt och ville inte vara med på bild. Jag känner igen mig eftersom jag reagerar likadant. Så de små fina händelserna som jag gärna hade velat ha med fick jag avstå ifrån.

Men vad händer i en stad, stora byggnader, gator i ett intressant nätverk, människor överallt.
Vad gör de, går från ett ställe till ett annat. Står still och pratar och kommunicerar i solen om det regnar är det inte så mycket folkliv.
På restaurangerna är det fullsatt, alla äter, dricker och umgås. Här och där finns det lite grönområde, ett träd eller en liten park. Men parkerna är bara en liten del av staden, trots detta har Göteborg fina gröna stråk samt en stor härlig tom plats mitt i stan den så kallade Heden. Denna plats äger, och många har försökt att skapa en förändring, men göteborgarna håller den intakt tack och lov.

Så från att ha gjort en del surrealistiska bilder så har det övergått till folkvimmel så jag fortsätter så här.

foto från en stad

Jag hade fotograferat då jag gått från HDK till Centralstationen.
När jag sedan skulle förbereda en första PowerPoint presentation
tänkte jag att Göteborg är ju en ganska gammal och faktiskt inte ”svensk” stad.
Det var holländarna som planerade staden, de är ju bra på vatteningenjörskonst.
Staden ligger så vackert vid vattnet med alla dess kanaler. Jag funderade då över hur det var förr i Göteborg, med alla som bodde innanför centrum och de som bodde utanför centrum-kärnan. Så i PP-presentationen lade jag in några små uppgifter som blev lite väl pedagogiska så att säga.

Efter handledningen kände jag mig inte helt klar över vad jag ville göra egentligen.
Mina handledare tyckte inte att jag borde satsa på ett pedagogiskt bildband igen…
Egentligen tycker inte jag det heller, samtidigt har jag svårt att hålla en röd tråd igenom arbetet. Förslaget som jag fick efter genomgången bildpresentation var att släppa lite och använda fantasin och ett friare arbetssätt.

Jag är lite strezzad av att tiden går så fort,
det gör den alltid då man har roligt och det har jag verkligen.
I tisdags diskuterade vi ett manus vi fått läsa igenom.
Jag trodde först att det var utkast till en uppsats, men förstod senare att det var ämnat
att bli en lärobok. Det var ett inspirerande manus och faktaspäckat material.

Har börjat läsa den danska boken som jag äntligen fått per post
från det danska förlaget, det tog tid.

Jag önskar verkligen att jag kunde få fortsätta på den vägen jag är nu och leta,
läsa och undersöka bilder mer, det är verkligen så intressant.
Jag känner mig i början av något inte på sluttampen på något vis.

Om jag ska göra en egen personlig tolkning av en promenad,
det var semoitiken som först låg som grund för promenaden och hur man tar sig till b från a
nu verkar semiotiken synas långt borta i fjärran och nu vet jag inte riktigt var jag är.

Jag håller på med en sorts surrealistiska foton kan man väl säga, en saga om en man och hans son som går i en stad. Tja jobbar väl på och tar kontakt med handledarna så får jag se.

Uppmärksamma oss...

Tecken i tiden

Under två veckor har jag läst kurslitteraturen
med gestaltning no 2 hängande över mitt huvud.
Trots att jag har gjort den första uppgiften,
Gestaltning no 1, i vilken jag försökte beskriva
tredje rummet, eller det potentiella rummet
eller det kreativa rummet. Oavsett vad det kallas
försökte jag göra en förenklad översikt av
processen från jag till du som gick (och går)
via det tredje rummet. Jag använde
Winnicots förklaringsmodell som grund för
tredje rummet.

Under tiden jag läst in en del övrig litteratur
som ingår i kursen har gestaltningsuppgiften legat
i bakhuvudet. Efter att ha läst igenom ”Seendets
språk” har jag hittat en ingång till gestaltning no 2.
Funderar bara på om idén går att utveckla vid en
närmare granskning, dvs vid handlednings-
genomgången.

Jag har funderat över varför och hur vi tar oss

fram i den sociala, omgivande världen.

Vad får oss att navigera från a till b.

Ämnet är oändligt egentligen
men jag tänkte försöka kolla lite i alla fall.
Att studera tecken kan göras i olika nivåer hos
individen eller i samhället i stort eller

ett specifikt område.
Jag känner att det finns olika infallsvinklar
eller ingångar till tecknet och har inte riktigt kläm
på var jag ska börja. Därför gick jag ut och började
att fotografera min omgivning utan att ha en
särskild idé om hur och vad jag skulle grottofera.

Tecken kan vara så mycket. En torr jordmån är
oftast tecken på för lite bevattning, en uttorkad kropp
är tecken på för lite vätska, en gnällig person
är kanske tecken på en egentligen otillfredsställd
människa, åtminstonde den dagen.

En grind över en väg är tecken på
hit men inte längre, och även tecken på en stark
revirdrift. Vid ”min badplats” i byn där jag bor
har närmaste grannen odlat stora buskar samt satt
upp ett staket mellan allmänna badet och sin egen
badplats. En gång i tiden kunde man promenera
utefter vattenlinjen kilometer efter kilometer. Idag
ser det annorlunda ut, varje litet hus har ett litet staket
som går ända ner till vattnet och detta stänger
av för en trevlig och inspirerande strandpromenad.

Ett annat tecken som man kan se vid nybyggda
villor är en ny bil helst en SUV och en ny stor
segelbåt i plast (i 150 000-250 000 kr klassen).
Då man står rakt framför huset och ser mot
entrén till huset står kanske ett 90 m2 stort garage
vid sidan av entrén med en carport och vid sidan
av garaget står en stor plastsegelbåt.
Kanske är det bara jag som tolkar detta som tecken
i tiden, eller inte...

deadline -eller avslutet eller delslutet

Min uppgift var att gestalta MOTSTÅND.Motstånd kan ha många betydelser.
När jag diskuterade med familj och vänner kom elektriska motstånd upp.
Fysikaliskt motstånd, en stor massa gör mer motstånd än en liten massa.
Tag bilar till ex. en liten bil (gammal hundkoja) gör mindre motstånd än en sk SUV

( surburban utility vehichle 4 Wdr tror jag), vilket innebär att SUV:en kräver

mycket mer bensin för att framföras än den lilla bilen.

Det första motståndet jag mötte var i mitt eget inre.
Jag kanske kunde illustrera motstånd, någon som höll emot en dörr eller

någon som rullade en kula över en liten backe.

Allt som jag kunde tänka mig som en färdig produkt dissades omgående av min handledare som försökte föra mig ut i okänt område, som en stalker.

Under mina funderingar om motstånd kom jag fram till, för att gestalta motstånd med och genom ett estetiskt uttryck ville jag hitta en tänkbar

utgångspunkt och det blev - det skapande rummet.
När jag hade formulerat för mig själv hur motstånd kan gestaltas kunde

jag se en mängder av olika motstånd.

Jag upplever att jag verkligen har lyckats gå över nån gräns genom handledningen och de samtal vi då har haft gemensamt i gruppen. I början på projektet kände jag mig långt ifrån en kreativ insats men nu upplever jag att det fungerar. Det har varit mycket givande för min del och just nu känner jag verkligen för att vilja fortsätta med att göra bilder och att jobba med mina bilder. Det har jag inte känt på länge, vilket känts svårt.

I övermorgon ska vi visa vårt arbete som varat sedan 21 jan jag har kanske inte så mycket att redovisa men jag känner att jag har fått ut så mycket mer av denna gestaltning än de objekt jag skapat. Mitt motstånd som jag gestaltat handlar om hur vi beter oss mot varandra trots att varje person med fungernade kropp och psyke inom sig känner att det är helt galet. Jag räknar kallt med att varje människa består av en inre vis gemensam kärna samt lite polerat och unikt yttre, därför vet vi att det är felaktigt och då undrar man varför blir det ibland blir så fel. Kommer att avsluta detta för ikväll men återkommer med inlägg.

funderingar om vadå...

Att jobba med ett estetiskt eller visuellt gestaltande
innebär ett antal okontrollerade moment. Först kommer
uppdraget, dvs i det här fallet ordet motstånd.
Ja... är man rostig så hur gör man?
Börjar var som helst tecknar en del, alla första förslagen
visas i illustrativ gestaltning i hjärnbilder. Att förkasta dem
är ett måste, allt som blir klart och tydligt används inte,
kanske på något vis men inte som färdig gestaltning.
Istället börjar jag nån annanstans och vandrar runt lite på måfå.
Krav att det skall bli nåt gör sig starkt gällande och
kraven är svåra att bortse ifrån. Tecknar, låter armarna gå
runt på papperet. Ifrån ingenstans kommer nu små infall,
tankar och nya syner och gestalter dyker upp från
ingenstans och någonstans, en otippad process har i smyg startat
och plötsligt kan allt bli till motstånd.
I processen ingår ett antal omedvetna moment och det enda
jag kan vara säker på är att den fungerar men inte riktigt vad
resultatet verkar bli.
Såg några reaböcker, engelska, där det otippade kreativa
fått en gestaltning i grafisk form. Det är en skillnad mellan
det från början färdigt illustrativa och det framsprungna ur processen.
Jaa... lite funderingar om processen

Marie Bendroth-Karlsson

Idag hade vi besök av Marie Bendroth-Karlsson. Som svar på frågan med vilken metod hon strukturerade upp sina observationer vid inlärningstillfällen som hon återgivit i sin avhandling svarade hon att hon filmade och efteråt strukturerade upp hur inlärningen fungerade. Hennes strukturmetoder används av universitetet som en metod i utbildningen av pedagoger.

Processen

Vad har jag upplevt av processen?
Vi fick alla i gruppen samma ord, MOTSTÅND, att gestalta,
skapa ett visuellt konstnärligt uttryck av ordet.
Vad är motstånd, ett hinder som är omöjligt att överkomma
eller som är möjligt att komma över. Motstånd kan vara
fysikaliskt, det kan vara abstrakt och det kan vara nåt annat.

Det började med att jag kände mig blockerad,
och tom på idéer. Jag kunde tänka mig in i mina elevers
situation, jag förstod hur de kände sig när de inte kom på
hur de skulle lösa en uppgift som de fått av mig, alltså är
det svårigheter att lösa någon annans idé om något, nu var
det min handledare som gav mig uppgiften. Hur ville han
att den skulle lösas? Tolka! Jag måste lösa den på ett sätt
som inte gjorts tidigare, nåt bra, det blev ett krav. Här
börjar kanske den estetiska processen, eller en process börjar.

Jag började inte med att jobba praktiskt, jag började med
att tänka på vad motstånd innebar för mig. Jag tänkte i en
vecka utan att kunna förmå mig till att göra något praktiskt.
Vid nästa handledning var handledaren förstående och godtog
att ingen utom en i gruppen hade gjort något praktiskt.
Innan vi skildes åt markerade handledaren tydligt att vi
borde ha något att se på och tala om tills nästa handledartillfälle.
Jag gick upp till vårt arbetsrum och tecknade, inget särskilt utan
lät bara handen rita på så att säga. Den ena teckningen gav den
andra och det blev några stycken bilder på spännpapper.
Jag kände att det var roligt, men det enda motstånd som hanterades
var mitt eget. Samtidigt med gestaltningsuppgiften läser vi en del
litteratur som jag tycker är mycket intressant. Under dessa tre
veckor har vi också deltagit i ett serieseminarium. Seminarium
kan tolkas som att så ett frö, vi avslutade den dagen med att göra
en kort serie, då vi använde föreläsarens metod.
Det fungerade alldeles utmärkt.

Gruppen hade svårt att samlas så vi bestämde att träffas och
diskutera med varandra vad vi gjort och skulle kunde göra.
Vi inspirerade varandra och borde träffas igen i hela gruppen,
det känns viktigt. Serierna fick det att ”lossna” och jag har gjort
bilder av olika motstånd. Man kan klä in ett rum i tyger
och för att komma igenom rummet uppstår motstånd i form av
hängande, hindrande tyger. Eller försöker gå in genom en låst dörr,
handlingen stöter på motstånd. Ett glas med tandkräm och borste
som en 10-åring skall använda innan sängdags.
En SUV, (surburban utility vehicle), en större massa utvecklar
större motstånd, och kräver mer bensin än en mindre
bil (mindre massa) bensin räknas som inte förnyelsebar energi.
Egentligen finns det en massa olika motstånd och en massa olika
typ ”samtidskonstgestaltning” som kan göras som konstnärlig
gestaltning. Många tankar, motstånd, krav, sökande efter, DET,
en enda idé, men Det är inte den som kommer att frigöra
gestaltningen utan arbete och idéer som uppstår i arbetet och
sökandet. Detta är vad jag tror och upplever just nu.

lite kul

det är faktiskt ganska roligt att skriva
en typ av dagbok på detta viset]
första gångerna jag skulle skriva
tog det verkligen emot, ett äkta och
ganska bestämt motstånd så att säga.
Idag känns det roligt att skriva
det här ska jag definitivt fortsätta med]
[nästa grej blir att jag ska lära mig att lägga in bilder]

seriernas magi

helt otroligt kul alltså med serier, har alla tintin sedan länge tillbaka
har alltid gillat serier] [och nu efter gunnar krantz föreläsning
blev jag verkligen intresserad, hur kul är inte text och bild.
Gunnar lyckades inspirera en hel lektionssal att
snabbt teckna en eller flera sidor serier, urkul.
Idag har jag utvecklat mina tankar om serier lite.

Winnicott

"Man behöver en term för symbolbildandets rot i tiden.
En term som beskriver barnets färd från det rent subjektiva till objektivitet och övergångsobjektet är förmodligen det som leder till upplevelse som mål".
Det får bli tum jag hittar inte citattecken/fiskögon.
Winnicott, Lek och verklighet, 1971, Natur och kultur.

Jag letar efter en bra bas för det som Winnicott kallar lekrummet
eller mellanrummet.Det utrymmet mellan det inre och det yttre
hos en person som är möjligheten för ett kreativt och kulturellt mognande.
Funderar på om jag själv har det??

efter många olika meningslösa tankar eller...

Efter sista träffen med Mattias och han mycket vänligt men med eftertryck sade till oss att börja jobba praktiskt med motstånd, gick jag och köpte några grafitstift och spännpapper och började teckna, stort. Min utgångsidé, försvann bort, den historiska delen av pedagogiken och kopplingen till samhället, så jag har haft lite svårt att hitta något bra och talande om det tredje rummet. Först tänkte jag mig något med pappersformar och ett runt jordklot, sedan ändrade jag det till dockor i någon form i förhållande till tredje rummet eller tidigt stadie hos barnet. Just nu är jag inne på en annan idé. Jag känner lite att det som jag tänker att göra förkastar Mattias med orden, men nu har du redan gjort det...Så jag fastnar lite. Jag vet inte riktigt hur jag ska utföra gestaltningen, det känns lite pressande.
Under tiden jag tänker stora tankar om olika lösningar så jobbar jag med bilder som inte blir nånting så att säga, det jag tecknar har inte något mål, det är på sätt och vis kravlöst vilket känns helt underbart bra.
Det är svårt att träffas alla på en gång i gruppen, jag skulle vilja ha några tider då vi alla kan arbeta och diskutera tillsammans, just nu känns det som en splittrad grupp. Jag tror attt det är viktigt för vår estetiska process att gruppen kan komma samman för att arbeta.

Processen hur gör den?

ett inre motstånd

När jag ger mina elever en på förhand utarbetad lektion, brukar jag käckt säga
till de som säger att de inte kan komma på nåt..
"Det är inte så svårt tänk efter och gör det!!??!"
Ack så lite jag förstod, denna veckan har jag förstått hur de menade.
En eloge till elever som börjar trots att det förmodligen innebär ett inre motstånd.
Själv har jag försökt att gestalta det abstrakta mellanrummet eller lekrummet.
Just nu har jag säckat ihop, så många ideér har kommit och gått, material,
typ av bilder, skulptur av nåt odd materia osv.
Jag läser klart Bendroths text den är verkligen en inspiration just nu för mig.

Hej Mattias!

Har nu skapat en blogg i blogger, m.fl....