Processen

Vad har jag upplevt av processen?
Vi fick alla i gruppen samma ord, MOTSTÅND, att gestalta,
skapa ett visuellt konstnärligt uttryck av ordet.
Vad är motstånd, ett hinder som är omöjligt att överkomma
eller som är möjligt att komma över. Motstånd kan vara
fysikaliskt, det kan vara abstrakt och det kan vara nåt annat.

Det började med att jag kände mig blockerad,
och tom på idéer. Jag kunde tänka mig in i mina elevers
situation, jag förstod hur de kände sig när de inte kom på
hur de skulle lösa en uppgift som de fått av mig, alltså är
det svårigheter att lösa någon annans idé om något, nu var
det min handledare som gav mig uppgiften. Hur ville han
att den skulle lösas? Tolka! Jag måste lösa den på ett sätt
som inte gjorts tidigare, nåt bra, det blev ett krav. Här
börjar kanske den estetiska processen, eller en process börjar.

Jag började inte med att jobba praktiskt, jag började med
att tänka på vad motstånd innebar för mig. Jag tänkte i en
vecka utan att kunna förmå mig till att göra något praktiskt.
Vid nästa handledning var handledaren förstående och godtog
att ingen utom en i gruppen hade gjort något praktiskt.
Innan vi skildes åt markerade handledaren tydligt att vi
borde ha något att se på och tala om tills nästa handledartillfälle.
Jag gick upp till vårt arbetsrum och tecknade, inget särskilt utan
lät bara handen rita på så att säga. Den ena teckningen gav den
andra och det blev några stycken bilder på spännpapper.
Jag kände att det var roligt, men det enda motstånd som hanterades
var mitt eget. Samtidigt med gestaltningsuppgiften läser vi en del
litteratur som jag tycker är mycket intressant. Under dessa tre
veckor har vi också deltagit i ett serieseminarium. Seminarium
kan tolkas som att så ett frö, vi avslutade den dagen med att göra
en kort serie, då vi använde föreläsarens metod.
Det fungerade alldeles utmärkt.

Gruppen hade svårt att samlas så vi bestämde att träffas och
diskutera med varandra vad vi gjort och skulle kunde göra.
Vi inspirerade varandra och borde träffas igen i hela gruppen,
det känns viktigt. Serierna fick det att ”lossna” och jag har gjort
bilder av olika motstånd. Man kan klä in ett rum i tyger
och för att komma igenom rummet uppstår motstånd i form av
hängande, hindrande tyger. Eller försöker gå in genom en låst dörr,
handlingen stöter på motstånd. Ett glas med tandkräm och borste
som en 10-åring skall använda innan sängdags.
En SUV, (surburban utility vehicle), en större massa utvecklar
större motstånd, och kräver mer bensin än en mindre
bil (mindre massa) bensin räknas som inte förnyelsebar energi.
Egentligen finns det en massa olika motstånd och en massa olika
typ ”samtidskonstgestaltning” som kan göras som konstnärlig
gestaltning. Många tankar, motstånd, krav, sökande efter, DET,
en enda idé, men Det är inte den som kommer att frigöra
gestaltningen utan arbete och idéer som uppstår i arbetet och
sökandet. Detta är vad jag tror och upplever just nu.