funderingar om vadå...

Att jobba med ett estetiskt eller visuellt gestaltande
innebär ett antal okontrollerade moment. Först kommer
uppdraget, dvs i det här fallet ordet motstånd.
Ja... är man rostig så hur gör man?
Börjar var som helst tecknar en del, alla första förslagen
visas i illustrativ gestaltning i hjärnbilder. Att förkasta dem
är ett måste, allt som blir klart och tydligt används inte,
kanske på något vis men inte som färdig gestaltning.
Istället börjar jag nån annanstans och vandrar runt lite på måfå.
Krav att det skall bli nåt gör sig starkt gällande och
kraven är svåra att bortse ifrån. Tecknar, låter armarna gå
runt på papperet. Ifrån ingenstans kommer nu små infall,
tankar och nya syner och gestalter dyker upp från
ingenstans och någonstans, en otippad process har i smyg startat
och plötsligt kan allt bli till motstånd.
I processen ingår ett antal omedvetna moment och det enda
jag kan vara säker på är att den fungerar men inte riktigt vad
resultatet verkar bli.
Såg några reaböcker, engelska, där det otippade kreativa
fått en gestaltning i grafisk form. Det är en skillnad mellan
det från början färdigt illustrativa och det framsprungna ur processen.
Jaa... lite funderingar om processen

Marie Bendroth-Karlsson

Idag hade vi besök av Marie Bendroth-Karlsson. Som svar på frågan med vilken metod hon strukturerade upp sina observationer vid inlärningstillfällen som hon återgivit i sin avhandling svarade hon att hon filmade och efteråt strukturerade upp hur inlärningen fungerade. Hennes strukturmetoder används av universitetet som en metod i utbildningen av pedagoger.

Processen

Vad har jag upplevt av processen?
Vi fick alla i gruppen samma ord, MOTSTÅND, att gestalta,
skapa ett visuellt konstnärligt uttryck av ordet.
Vad är motstånd, ett hinder som är omöjligt att överkomma
eller som är möjligt att komma över. Motstånd kan vara
fysikaliskt, det kan vara abstrakt och det kan vara nåt annat.

Det började med att jag kände mig blockerad,
och tom på idéer. Jag kunde tänka mig in i mina elevers
situation, jag förstod hur de kände sig när de inte kom på
hur de skulle lösa en uppgift som de fått av mig, alltså är
det svårigheter att lösa någon annans idé om något, nu var
det min handledare som gav mig uppgiften. Hur ville han
att den skulle lösas? Tolka! Jag måste lösa den på ett sätt
som inte gjorts tidigare, nåt bra, det blev ett krav. Här
börjar kanske den estetiska processen, eller en process börjar.

Jag började inte med att jobba praktiskt, jag började med
att tänka på vad motstånd innebar för mig. Jag tänkte i en
vecka utan att kunna förmå mig till att göra något praktiskt.
Vid nästa handledning var handledaren förstående och godtog
att ingen utom en i gruppen hade gjort något praktiskt.
Innan vi skildes åt markerade handledaren tydligt att vi
borde ha något att se på och tala om tills nästa handledartillfälle.
Jag gick upp till vårt arbetsrum och tecknade, inget särskilt utan
lät bara handen rita på så att säga. Den ena teckningen gav den
andra och det blev några stycken bilder på spännpapper.
Jag kände att det var roligt, men det enda motstånd som hanterades
var mitt eget. Samtidigt med gestaltningsuppgiften läser vi en del
litteratur som jag tycker är mycket intressant. Under dessa tre
veckor har vi också deltagit i ett serieseminarium. Seminarium
kan tolkas som att så ett frö, vi avslutade den dagen med att göra
en kort serie, då vi använde föreläsarens metod.
Det fungerade alldeles utmärkt.

Gruppen hade svårt att samlas så vi bestämde att träffas och
diskutera med varandra vad vi gjort och skulle kunde göra.
Vi inspirerade varandra och borde träffas igen i hela gruppen,
det känns viktigt. Serierna fick det att ”lossna” och jag har gjort
bilder av olika motstånd. Man kan klä in ett rum i tyger
och för att komma igenom rummet uppstår motstånd i form av
hängande, hindrande tyger. Eller försöker gå in genom en låst dörr,
handlingen stöter på motstånd. Ett glas med tandkräm och borste
som en 10-åring skall använda innan sängdags.
En SUV, (surburban utility vehicle), en större massa utvecklar
större motstånd, och kräver mer bensin än en mindre
bil (mindre massa) bensin räknas som inte förnyelsebar energi.
Egentligen finns det en massa olika motstånd och en massa olika
typ ”samtidskonstgestaltning” som kan göras som konstnärlig
gestaltning. Många tankar, motstånd, krav, sökande efter, DET,
en enda idé, men Det är inte den som kommer att frigöra
gestaltningen utan arbete och idéer som uppstår i arbetet och
sökandet. Detta är vad jag tror och upplever just nu.

lite kul

det är faktiskt ganska roligt att skriva
en typ av dagbok på detta viset]
första gångerna jag skulle skriva
tog det verkligen emot, ett äkta och
ganska bestämt motstånd så att säga.
Idag känns det roligt att skriva
det här ska jag definitivt fortsätta med]
[nästa grej blir att jag ska lära mig att lägga in bilder]

seriernas magi

helt otroligt kul alltså med serier, har alla tintin sedan länge tillbaka
har alltid gillat serier] [och nu efter gunnar krantz föreläsning
blev jag verkligen intresserad, hur kul är inte text och bild.
Gunnar lyckades inspirera en hel lektionssal att
snabbt teckna en eller flera sidor serier, urkul.
Idag har jag utvecklat mina tankar om serier lite.

Winnicott

"Man behöver en term för symbolbildandets rot i tiden.
En term som beskriver barnets färd från det rent subjektiva till objektivitet och övergångsobjektet är förmodligen det som leder till upplevelse som mål".
Det får bli tum jag hittar inte citattecken/fiskögon.
Winnicott, Lek och verklighet, 1971, Natur och kultur.

Jag letar efter en bra bas för det som Winnicott kallar lekrummet
eller mellanrummet.Det utrymmet mellan det inre och det yttre
hos en person som är möjligheten för ett kreativt och kulturellt mognande.
Funderar på om jag själv har det??

efter många olika meningslösa tankar eller...

Efter sista träffen med Mattias och han mycket vänligt men med eftertryck sade till oss att börja jobba praktiskt med motstånd, gick jag och köpte några grafitstift och spännpapper och började teckna, stort. Min utgångsidé, försvann bort, den historiska delen av pedagogiken och kopplingen till samhället, så jag har haft lite svårt att hitta något bra och talande om det tredje rummet. Först tänkte jag mig något med pappersformar och ett runt jordklot, sedan ändrade jag det till dockor i någon form i förhållande till tredje rummet eller tidigt stadie hos barnet. Just nu är jag inne på en annan idé. Jag känner lite att det som jag tänker att göra förkastar Mattias med orden, men nu har du redan gjort det...Så jag fastnar lite. Jag vet inte riktigt hur jag ska utföra gestaltningen, det känns lite pressande.
Under tiden jag tänker stora tankar om olika lösningar så jobbar jag med bilder som inte blir nånting så att säga, det jag tecknar har inte något mål, det är på sätt och vis kravlöst vilket känns helt underbart bra.
Det är svårt att träffas alla på en gång i gruppen, jag skulle vilja ha några tider då vi alla kan arbeta och diskutera tillsammans, just nu känns det som en splittrad grupp. Jag tror attt det är viktigt för vår estetiska process att gruppen kan komma samman för att arbeta.

Processen hur gör den?