funderingar om vadå...

Att jobba med ett estetiskt eller visuellt gestaltande
innebär ett antal okontrollerade moment. Först kommer
uppdraget, dvs i det här fallet ordet motstånd.
Ja... är man rostig så hur gör man?
Börjar var som helst tecknar en del, alla första förslagen
visas i illustrativ gestaltning i hjärnbilder. Att förkasta dem
är ett måste, allt som blir klart och tydligt används inte,
kanske på något vis men inte som färdig gestaltning.
Istället börjar jag nån annanstans och vandrar runt lite på måfå.
Krav att det skall bli nåt gör sig starkt gällande och
kraven är svåra att bortse ifrån. Tecknar, låter armarna gå
runt på papperet. Ifrån ingenstans kommer nu små infall,
tankar och nya syner och gestalter dyker upp från
ingenstans och någonstans, en otippad process har i smyg startat
och plötsligt kan allt bli till motstånd.
I processen ingår ett antal omedvetna moment och det enda
jag kan vara säker på är att den fungerar men inte riktigt vad
resultatet verkar bli.
Såg några reaböcker, engelska, där det otippade kreativa
fått en gestaltning i grafisk form. Det är en skillnad mellan
det från början färdigt illustrativa och det framsprungna ur processen.
Jaa... lite funderingar om processen