folkvimmel

Har nu en mängd foton från promenaden till Centralen. Tyvärr har jag inte så många foton som jag vill ha och inte just de som jag ville ta. Anledningen var att jag började bli lite för närgången med kameran tror jag, folk började tycka att det var obehagligt och ville inte vara med på bild. Jag känner igen mig eftersom jag reagerar likadant. Så de små fina händelserna som jag gärna hade velat ha med fick jag avstå ifrån.

Men vad händer i en stad, stora byggnader, gator i ett intressant nätverk, människor överallt.
Vad gör de, går från ett ställe till ett annat. Står still och pratar och kommunicerar i solen om det regnar är det inte så mycket folkliv.
På restaurangerna är det fullsatt, alla äter, dricker och umgås. Här och där finns det lite grönområde, ett träd eller en liten park. Men parkerna är bara en liten del av staden, trots detta har Göteborg fina gröna stråk samt en stor härlig tom plats mitt i stan den så kallade Heden. Denna plats äger, och många har försökt att skapa en förändring, men göteborgarna håller den intakt tack och lov.

Så från att ha gjort en del surrealistiska bilder så har det övergått till folkvimmel så jag fortsätter så här.

foto från en stad

Jag hade fotograferat då jag gått från HDK till Centralstationen.
När jag sedan skulle förbereda en första PowerPoint presentation
tänkte jag att Göteborg är ju en ganska gammal och faktiskt inte ”svensk” stad.
Det var holländarna som planerade staden, de är ju bra på vatteningenjörskonst.
Staden ligger så vackert vid vattnet med alla dess kanaler. Jag funderade då över hur det var förr i Göteborg, med alla som bodde innanför centrum och de som bodde utanför centrum-kärnan. Så i PP-presentationen lade jag in några små uppgifter som blev lite väl pedagogiska så att säga.

Efter handledningen kände jag mig inte helt klar över vad jag ville göra egentligen.
Mina handledare tyckte inte att jag borde satsa på ett pedagogiskt bildband igen…
Egentligen tycker inte jag det heller, samtidigt har jag svårt att hålla en röd tråd igenom arbetet. Förslaget som jag fick efter genomgången bildpresentation var att släppa lite och använda fantasin och ett friare arbetssätt.

Jag är lite strezzad av att tiden går så fort,
det gör den alltid då man har roligt och det har jag verkligen.
I tisdags diskuterade vi ett manus vi fått läsa igenom.
Jag trodde först att det var utkast till en uppsats, men förstod senare att det var ämnat
att bli en lärobok. Det var ett inspirerande manus och faktaspäckat material.

Har börjat läsa den danska boken som jag äntligen fått per post
från det danska förlaget, det tog tid.

Jag önskar verkligen att jag kunde få fortsätta på den vägen jag är nu och leta,
läsa och undersöka bilder mer, det är verkligen så intressant.
Jag känner mig i början av något inte på sluttampen på något vis.

Om jag ska göra en egen personlig tolkning av en promenad,
det var semoitiken som först låg som grund för promenaden och hur man tar sig till b från a
nu verkar semiotiken synas långt borta i fjärran och nu vet jag inte riktigt var jag är.

Jag håller på med en sorts surrealistiska foton kan man väl säga, en saga om en man och hans son som går i en stad. Tja jobbar väl på och tar kontakt med handledarna så får jag se.