Vad händer nu då?

I skrivande stund har jag börjat jobbet om lärare igen och lämnat den estetiska processen?

Vad händer nu då?

folkvimmel

Har nu en mängd foton från promenaden till Centralen. Tyvärr har jag inte så många foton som jag vill ha och inte just de som jag ville ta. Anledningen var att jag började bli lite för närgången med kameran tror jag, folk började tycka att det var obehagligt och ville inte vara med på bild. Jag känner igen mig eftersom jag reagerar likadant. Så de små fina händelserna som jag gärna hade velat ha med fick jag avstå ifrån.

Men vad händer i en stad, stora byggnader, gator i ett intressant nätverk, människor överallt.
Vad gör de, går från ett ställe till ett annat. Står still och pratar och kommunicerar i solen om det regnar är det inte så mycket folkliv.
På restaurangerna är det fullsatt, alla äter, dricker och umgås. Här och där finns det lite grönområde, ett träd eller en liten park. Men parkerna är bara en liten del av staden, trots detta har Göteborg fina gröna stråk samt en stor härlig tom plats mitt i stan den så kallade Heden. Denna plats äger, och många har försökt att skapa en förändring, men göteborgarna håller den intakt tack och lov.

Så från att ha gjort en del surrealistiska bilder så har det övergått till folkvimmel så jag fortsätter så här.

foto från en stad

Jag hade fotograferat då jag gått från HDK till Centralstationen.
När jag sedan skulle förbereda en första PowerPoint presentation
tänkte jag att Göteborg är ju en ganska gammal och faktiskt inte ”svensk” stad.
Det var holländarna som planerade staden, de är ju bra på vatteningenjörskonst.
Staden ligger så vackert vid vattnet med alla dess kanaler. Jag funderade då över hur det var förr i Göteborg, med alla som bodde innanför centrum och de som bodde utanför centrum-kärnan. Så i PP-presentationen lade jag in några små uppgifter som blev lite väl pedagogiska så att säga.

Efter handledningen kände jag mig inte helt klar över vad jag ville göra egentligen.
Mina handledare tyckte inte att jag borde satsa på ett pedagogiskt bildband igen…
Egentligen tycker inte jag det heller, samtidigt har jag svårt att hålla en röd tråd igenom arbetet. Förslaget som jag fick efter genomgången bildpresentation var att släppa lite och använda fantasin och ett friare arbetssätt.

Jag är lite strezzad av att tiden går så fort,
det gör den alltid då man har roligt och det har jag verkligen.
I tisdags diskuterade vi ett manus vi fått läsa igenom.
Jag trodde först att det var utkast till en uppsats, men förstod senare att det var ämnat
att bli en lärobok. Det var ett inspirerande manus och faktaspäckat material.

Har börjat läsa den danska boken som jag äntligen fått per post
från det danska förlaget, det tog tid.

Jag önskar verkligen att jag kunde få fortsätta på den vägen jag är nu och leta,
läsa och undersöka bilder mer, det är verkligen så intressant.
Jag känner mig i början av något inte på sluttampen på något vis.

Om jag ska göra en egen personlig tolkning av en promenad,
det var semoitiken som först låg som grund för promenaden och hur man tar sig till b från a
nu verkar semiotiken synas långt borta i fjärran och nu vet jag inte riktigt var jag är.

Jag håller på med en sorts surrealistiska foton kan man väl säga, en saga om en man och hans son som går i en stad. Tja jobbar väl på och tar kontakt med handledarna så får jag se.

Uppmärksamma oss...

Tecken i tiden

Under två veckor har jag läst kurslitteraturen
med gestaltning no 2 hängande över mitt huvud.
Trots att jag har gjort den första uppgiften,
Gestaltning no 1, i vilken jag försökte beskriva
tredje rummet, eller det potentiella rummet
eller det kreativa rummet. Oavsett vad det kallas
försökte jag göra en förenklad översikt av
processen från jag till du som gick (och går)
via det tredje rummet. Jag använde
Winnicots förklaringsmodell som grund för
tredje rummet.

Under tiden jag läst in en del övrig litteratur
som ingår i kursen har gestaltningsuppgiften legat
i bakhuvudet. Efter att ha läst igenom ”Seendets
språk” har jag hittat en ingång till gestaltning no 2.
Funderar bara på om idén går att utveckla vid en
närmare granskning, dvs vid handlednings-
genomgången.

Jag har funderat över varför och hur vi tar oss

fram i den sociala, omgivande världen.

Vad får oss att navigera från a till b.

Ämnet är oändligt egentligen
men jag tänkte försöka kolla lite i alla fall.
Att studera tecken kan göras i olika nivåer hos
individen eller i samhället i stort eller

ett specifikt område.
Jag känner att det finns olika infallsvinklar
eller ingångar till tecknet och har inte riktigt kläm
på var jag ska börja. Därför gick jag ut och började
att fotografera min omgivning utan att ha en
särskild idé om hur och vad jag skulle grottofera.

Tecken kan vara så mycket. En torr jordmån är
oftast tecken på för lite bevattning, en uttorkad kropp
är tecken på för lite vätska, en gnällig person
är kanske tecken på en egentligen otillfredsställd
människa, åtminstonde den dagen.

En grind över en väg är tecken på
hit men inte längre, och även tecken på en stark
revirdrift. Vid ”min badplats” i byn där jag bor
har närmaste grannen odlat stora buskar samt satt
upp ett staket mellan allmänna badet och sin egen
badplats. En gång i tiden kunde man promenera
utefter vattenlinjen kilometer efter kilometer. Idag
ser det annorlunda ut, varje litet hus har ett litet staket
som går ända ner till vattnet och detta stänger
av för en trevlig och inspirerande strandpromenad.

Ett annat tecken som man kan se vid nybyggda
villor är en ny bil helst en SUV och en ny stor
segelbåt i plast (i 150 000-250 000 kr klassen).
Då man står rakt framför huset och ser mot
entrén till huset står kanske ett 90 m2 stort garage
vid sidan av entrén med en carport och vid sidan
av garaget står en stor plastsegelbåt.
Kanske är det bara jag som tolkar detta som tecken
i tiden, eller inte...

deadline -eller avslutet eller delslutet

Min uppgift var att gestalta MOTSTÅND.Motstånd kan ha många betydelser.
När jag diskuterade med familj och vänner kom elektriska motstånd upp.
Fysikaliskt motstånd, en stor massa gör mer motstånd än en liten massa.
Tag bilar till ex. en liten bil (gammal hundkoja) gör mindre motstånd än en sk SUV

( surburban utility vehichle 4 Wdr tror jag), vilket innebär att SUV:en kräver

mycket mer bensin för att framföras än den lilla bilen.

Det första motståndet jag mötte var i mitt eget inre.
Jag kanske kunde illustrera motstånd, någon som höll emot en dörr eller

någon som rullade en kula över en liten backe.

Allt som jag kunde tänka mig som en färdig produkt dissades omgående av min handledare som försökte föra mig ut i okänt område, som en stalker.

Under mina funderingar om motstånd kom jag fram till, för att gestalta motstånd med och genom ett estetiskt uttryck ville jag hitta en tänkbar

utgångspunkt och det blev - det skapande rummet.
När jag hade formulerat för mig själv hur motstånd kan gestaltas kunde

jag se en mängder av olika motstånd.

Jag upplever att jag verkligen har lyckats gå över nån gräns genom handledningen och de samtal vi då har haft gemensamt i gruppen. I början på projektet kände jag mig långt ifrån en kreativ insats men nu upplever jag att det fungerar. Det har varit mycket givande för min del och just nu känner jag verkligen för att vilja fortsätta med att göra bilder och att jobba med mina bilder. Det har jag inte känt på länge, vilket känts svårt.

I övermorgon ska vi visa vårt arbete som varat sedan 21 jan jag har kanske inte så mycket att redovisa men jag känner att jag har fått ut så mycket mer av denna gestaltning än de objekt jag skapat. Mitt motstånd som jag gestaltat handlar om hur vi beter oss mot varandra trots att varje person med fungernade kropp och psyke inom sig känner att det är helt galet. Jag räknar kallt med att varje människa består av en inre vis gemensam kärna samt lite polerat och unikt yttre, därför vet vi att det är felaktigt och då undrar man varför blir det ibland blir så fel. Kommer att avsluta detta för ikväll men återkommer med inlägg.